Arkivbildare: Lunds stad. Nykterhetsnämnden

Grunduppgifter

Lunds stad. Nykterhetsnämnden
313
1916 - 1970
Lund
  • 128100000 Lunds kommun
LUNDS STAD. NYKTERHETSNÄMNDEN 1910 föreslog fattigvårdslagstiftningskommittén att en lag för behandling av alkoholister skulle införas. Tillämpningen av lagen skulle enligt förslaget handhas av kommunerna men inte av särskilda för denna uppgift inrättade organ, utan av organ som hade andra uppgifter; kommunalnämnd, hälsovårdsnämnd, fattigvårdsstyrelse och barnavårdsnämnd samt förmyndare och polismyndighet. Svenska Läkarsällskapet och nykterhetskommittén ansåg att nykterhetsfrågorna skulle handhas av ett speciellt kommunalt organ, vars uppgift var att bekämpa alkoholmissbruket och att utöva förebyggande verksamhet. Nykterhetskommittén betonade i sitt yttrande angelägenheten av att kommunerna fick tillfälle att inrätta en särskild nämnd för alkoholistvården. 1913 beslöt riksdagen att en kommunal myndighet skulle inrättas för att främja nykterheten och ta hand om alkoholister. Kommunerna fick välja mellan att tillsätta en nykterhetsnämnd eller låta fattigvårdsstyrelsen fungera som sådan. (SFS 1913:102) Samtidigt fråntogs kommunerna behållningen av rusdrycksförsäljningen som överfördes till statsverket. Lagen trädde i kraft 1916. Redan den 7 januari 1916 väcktes i Lunds stadsfullmäktige en motion om tillsättande av en nykterhetsnämnd av ledamoten Anna Bugge-Wicksell. Motionen bifölls och på fullmäktiges sammanträde den 11 maj 1916 beslöts att tillsätta en nykterhetsnämnd (stadsfullmäktiges protokoll 11/5 1916 § 157). Den 13 juni samma år inledde nykterhetsnämnden sitt uppdrag. Nykterhetsnämnden var verksam t o m 1970. Fr. o m den 1 januari 1971 sammanslogs tre sociala nämnder - socialvårdsstyrelsen, barnavårdsnämnden och nykterhetsnämnden till en nämnd - Sociala Centralnämnden. Bakgrundsfakta: Brännvinsproblemet härstammar från 1700-talet, då en påhittig godsägarinna upptäckte att det gick att göra brännvin av potatis, inte bara av säd. Staten försökte tjäna pengar genom monopol på bränning vid kronobrännerier 1775-87, då husbehovsbränningen förbjöds. Sedan fick man åter bränna på gårdarna, efter ansökan hos Länsstyrelsen. I en del länsstyrelsearkiv finns tjocka volymer med ansökningar om tillstånd att bränna. Städerna använde inkomsterna från brännvinsförsäljning till olika nyttiga ändamål under senare delen av 1800-talet. Detta gjorde statsmakterna ovilliga att arbeta för spritförbud. När kommuner införde lokala förbud mot brännvinsförsäljning, upphävdes eller modifierades dessa av länsstyrelsen. Kommunal nykterhetsnämnd infördes genom SFS 1913:102, lag om behandling av alkoholister. Från 1/8 1916 skulle det finnas nykterhetsnämnd i varje kommun, men fattigvårdsstyrelsen kunde fullgöra uppgiften. Samtidigt startade den första statliga vårdanstalten för alkoholister, Venngarn i Uppland. Nykterhetsnämnd skulle inte bara ingripa mot alkoholister utan hade även att göra med handel med skattefri sprit och vissa alkoholhaltiga preparat (SFS 1918:564), försäljning av pilsnerdricka (SFS 1919:406) och försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker (1925:119). Redan i automobilförordningen 1920 sades att endast de som gjort sig kända för nyktert leverne skulle kunna få körkort. Straff för rattfylleri infördes 1923 och på 1930-talet kom promillegränserna. Enligt motorfordonsförordningen 20/6 1930 skulle nykterhetsnämnd höras om körkortssökande, innan polisen utfärdade nykterhetsintyg. Inflytandet över försäljning av rusdrycker var en viktig del av nykterhetsnämndens verksamhet (SFS 1937:436). Försäljningen skedde via systembolag. Göteborgssystemet, d v s att ett lokalt bolag skötte utminuteringen utan vinstkrav, härstammade från 1865 och tillämpades på många orter. Enligt Svensk uppslagsbok (1935) hade bara c:a 400 av landets 2,532 kommuner särskild nykterhetsnämnd och alkoholistanstalt fanns förutom Venngarn i Gunnarskog, Flisby (för kvinnor), Björknäs arbetshem, Järlåsa, Lärjeholm vid Göteborg samt Älvgården. Enligt SFS 1931:233 (lag om behandling av alkoholister) kunde länsstyrelse besluta om tvångsintagning på anstalt på ett år, sedan andra åtgärder misslyckats. Den som under de senaste fem åren redan varit intagen på anstalt fick två år. Nykterhetsnämnden ansökte om intagning och fick betala vistelsen. Dessutom fanns enskilda institutioner med statsbidrag till driften (SFS 1932:217), dit kunde alkoholmissbrukare söka frivilligt. Sådana anstalter var Diakonistiftelsens Härnö vid Mariefred, Frälsningsarméns på Kurön i Mälaren och Lunds stifts prästers nykterhetsförbunds hem vid Höör.

Placering

116

Länkar

Det finns inga länkar